arbetslivsmuseer

Museiåret 2011 går mot sitt slut. Kanske finns det lite tid att fundera kring året som varit men framför allt tid för att tänka framåt.

Inom den ideella museisektorn har vi under året sett många positiva signaler. Det fortsätter att växa så det knakar i databasen över arbetslivsmuseer - idag 1423 museer! Se mer på www.arbetslivsmuseer.se ArbetSam har aldrig varit så stort som nu - 422 medlemsmuseer! Även om man på arbetslivsmuseerna är medvetna om problem och utmaningar finns en stor optimism bland de aktiva. RAÄ:s bidrag till arbetslivsmuseer har ökat till 6 miljoner. Statens Maritima Museer har ökat bidraget till fartygsbevarade från 500 000 kronor till en miljon. Genom olika EU-projekt, framför allt Leader investeras i det industriella kulturarvet. Hur mycket vet vi inte riktigt men det är åtskilliga miljoner.

2012 kommer att bli ett spännande år. De politiska och ekonomiska besluten inför Kulturarvslyftet tas i dagarna. Museibranschen skall få förstärkning med 4 400 personer. Trenden på de offentligt finansierade museerna har de senaste åren varit negativ. Antalet årsverken har minskat från 4815 årsverken (1998) till 4199 årsverken (2009) Men nu storsatsar regeringen på museisektorn. Kulturarvet skall digitaliseras. Under en treårsperiod skall 4 400 tjänster skapas på eller kring landets museer. En fördubbling av museisektorn! Men för att komma ifråga som anställd är det inte museal kompetens som krävs i första hand utan en längre sjukskrivning, ett arbetshandikapp och en ganska sunkig lön. Vad innebär Kulturarvslyftet för museiyrket?  Dessutom kan man undra var alla nya museiarbetare skall rymmas? Arbetslivsmuseerna kommer med all sannolikhet att bli viktiga för Kulturarvslyftet, där finns massor med jobb som behöver göras och där finns tomma arbetsplatser.

Min önskelista för 2012 som jag lämnat till museitomten

Jag önskar att:

1. konferensen om ångpannor 3-4 februari blir lyckad
2. Myndigheten för kulturanalys fattar att arbetslivsmuseerna har besökare och bestämmer sig för att göra oss till en del av statistiken så att vi inte missar 13 miljoner museibesökare!
3. Museimässan blir en succé. Titta gärna på www.museimassan.se
4. Årets Arbetslivsmuseum 2012 blir lika bra som de två föregående pristagarna

God jul & Gott nytt år!

PS. Hörde följande av en kompis som inte arbetar på museum.

Vad får man om man korsar en kamphund och en museitjänsteman?

Svaret är = En mördarsnigel!

Ett Kulturarvslyft. Den gamla hamnkranen i Norrköping har under hösten renoverats. Tack Norrköping!

Javisst kan man det!

Den 5 september sammanträder juryn som skall utse Årets Arbetslivsmuseum och vid fyratiden vet vi vem som skall äras med respekt, 25 000 kronor och en emaljskylt! Här ser ni alla nominerade museer.

Borgquistska hattmuseet, TRELLEBORG, Skåne

Bruzaholms Bruksmuseum, BRUZAHOLM, Småland

www.bruzabruk.se

Eds MC- och motormuseum, ED, Dalsland

home.swipnet.se/mc-dalsland/index.htm

EskilstunaMagasinet, ESKILSTUNA, Södermanland

www.eskilstunamagasinet.se

Föreningen L. Laurin, LYSEKIL, Bohuslän

www.llaurin.se

Gislaveds Industrimuseum, GISLAVED, Småland

www.industrimuseum-gislaved.se

Jädraås-Tallås järnväg - JTJ, JÄDRAÅS, Gästrikland

www.jtj.org

Lesjöfors Museum, Lesjöfors, Värmland

www.lesjoforsmuseum.com

Litografiska Museet, HUDDINGE, Stockholm

www.grudesmuseum.se

Norrbyskärs museum, NORRBYSKÄR, Västerbotten

www.norrbyskar.se

Nostalgimuseum, Domarbo, Uppland

www.nostalgimuseum.se

Råås kvarn, TRANÅS, Östergötland

www.raaskvarn.se

s/s Gerda, ESKILSTUNA, Södermanland

www.gerda.nu

s/s Trafik, HJO, Västergötland

www.sstrafik.se

Skolsegelfartyget Ellen, STOCKHOLM, Stockholm

www.syellen.org

Solnaskutan, SOLNA, Stockholm

www.constantia.se

Statarmuseet i Skåne, BARA, Skåne

www.statarmuseet.com

Stiftelsen Gamla Bankgården i Vrigstad, VRIGSTAD, Småland

www.bankgarden.se

Störlinge Lantbruks & Motormuseum, STÖRLINGE, Öland

www.motormuseet.se/

Teknikland, OPTAND, Jämtland

www.teknikland.se

Töllstorps Industrimuseum, GNOSJÖ, Småland

www.gnosjohembygdsforening.se

Upsala-Lenna Jernväg, Lennakatten - ULJ, UPPSALA, Uppland

www.lennakatten.se

Ängelholms flygmuseum, ÄNGELHOLM, Skåne

www.engelholmsflygmuseum.se 

Alla finns på plats i Almedalen. Järnvägsfolket i form av Museibanornas Riksorganisation och Järnvägshistoriska Riksförbundet finns på en pir vid sockersilon. I vattnet bredvid ligger Stockholmsbriggen som representerar sjöfarten. Fartyget är visserligen bara några år gammalt men hon byggdes efter gamla ritningar och sättet att segla en brigg har inte ändrats särskilt mycket under de 100 senaste åren. På andra sidan hamnbassängen finns bilismen i form av Motorhistoriska Riksförbundet. Alla dessa organisationer arbetar med att levandegöra kommunikationshistoria. För att klara jobbet måste man inte bara vara bra på museifrågor och teknikhistoria. Minst lika viktigt är att bevaka beslut som tas i Europa, beslut som sedan tolkas av svenska myndigheter.

Ett exempel

Järnvägsbolagen skall ha fri konkurrens över gränserna i Europa. Svenska bolag skall kunna köra i andra länder och andra järnvägsbolag skall kunna trafikera svenska spår. Därför måste man bland annat skapa ett europeiskt register över alla järnvägsfordon. Den myndighet som registrerar svenska järnvägsfordon är Transportstyrelsen. Vagnen som syns på bild nedan skall därför in i registret till en kostnad av 130 kr/år.

För att motverka sådana stolligheter måste vi samarbeta!


Åke Paulsson, Björn Permebom och Anders Svensson utanför järnvägsvagnen i Almedalen.

På seminariet Kulturpolitikens utmaningar pratade forskare och politiker om den nya tekniken. Med detta menar de den digitala tekniken. Museernas samlingar skall digitaliseras och genom den digitala tekniken skall fantastiska kulturskatter göras tillgängliga. Nina Wormbs, fil. Dr i teknikhistoria betonade dataspelandet som en viktig kulturyttring och nämnde spel som World of Worcraft och hon har alldeles rätt. Genom dataspelsvärlden kommer spelarna i kontakt med många gamla tekniker. I varje fantasyspel finns till exempel en smedja som drivs med ett vattenhjul. Där tillverkas svärd med olika egenskaper som sedan används för att klara banan och slutbossen. Tack vare dataspelsvärlden börjar spelaren fundera på hur smedjor och vattenhjul fungerar i verkligheten. Den nya tekniken gör att man blir intresserad av den gamla tekniken och den gamla tekniken måste arbetslivsmuseerna behärska för att kunna förmedla kulturarvet. Därför är det extra kul att i september bjuda in till tre workshops om Lager och smörjolja. Vår monter i Almedalen, en järnvägsvagn, vore inte lätt att flytta om inta hjulen var lagrade. För oss i arbetslivsmuseerna är den gamla tekniken en större utmaning än den nya!

Hjullager på godsfinkan i Almedalen. Foto: Torsten Nilsson. 

Vad händer när museer inte klarar sitt uppdrag längre. Att de som arbetat med museet blir besvikna det är förståeligt men vad händer med museets samlingar, försvinner de också? Ett av de senaste museerna som gått under är Dalälvarnas flottningsmuseum i Gysinge. Museet drevs som en stiftelse med Nordiska museet, Länsmuseet Gävleborg och Sandvikens kommun som stiftelsebildare. Huvudparten av denna mycket unika samling av föremål från flottningen i Dalälvarna ägdes av Nordiska museet. Där fanns bland annat den mycket väl bevarade ångvarpbåten Laxen som på något mystiskt sätt lyckats undvika att bli K-märk av Statens Maritima Museer. Ett flertal inte lika kompletta ångvarpbåtar är redan K-märkta. Stiftelsebildarna lyckades inte komma överens om hur museet skulle drivas vidare och därför togs beslutet att lägga ned museet. Nordiska museet behövde då hitta en annan förvaltare av sin museisamling som man aktivt byggt upp men sedan inte lagt många kronor på att förvalta.

Räddarna i nöden blev Siljansfors skogsmuseum väster om Mora. Skogsbruksmuseet erbjöd sig att ta över samlingarna, alla flottningsbåtar och ångvarpbåten Laxen. Flytten till Siljan kommer att ske denna sommar. Laxen kommer att finns vid kaj i Mora och hela samlingen och utställningen från Gysinge kommer att visas i den museibyggnad som man nu håller på att uppföra. För museibygget har man samlat in omkring två miljoner kronor och från Gysinge fick man inte bara en hel museisamling utan även 200 000 kronor som fanns i stiftelsen!

Detta är inte första gången Siljansfors tar hand om döende museer. När Skogsmuseet Silvanum, Gävle, i början av 2000-talet inte längre klarade av de höga hyreskostnaderna var det Siljansfors skogsmuseum som tog hand om samlingarna och städade upp. En av Hasse Alfredssons drömmar med Skansen var att bygga upp ett ångdrivet sågverk. Man köpte därför in ett sågverk med cirkelsåg och en Munktell lokomobil. Anläggningen lades i förråd i väntan på att bygget skulle starta. Sedan kom en ny ledning och nya prioriterade projekt. Tankarna på en ångdriven ångsåg lades på hyllan. Återigen blev det Siljansfors skogsmuseum som tog hand om samlingarna och städade upp.

Museer kommer och går men stora delar av samlingarna består. Detta kan bara ske när det finns människor som vågar se möjligheter och inte räds att ge sig på det som vid en första anblick kan te sig omöjligt.

Tack Siljansfors skogsmuseum!


Här kommer det nya museet att stå


Skansens gamla lokomobil


s/s Laxen som idag står på slipen i Gysinge skall snart flyttas till Siljan.

Snödroppar, Tussilago och glada nyheter om spännande projekt från museiföreningarna.

För mig lockar våren med ett vindskyddat hörn, en bok och en Sudoku. För de ideella krafterna på museijärnvägarna innebär våren att man kavlar upp skjortan och tar itu med all det där man inte hann med förra året. Banarbete, renoveringar, utbildningar, marknadsföring och förberedelser för årets trafik.

Det är inte bara i Norrland det byggs ny järnväg. Östra Södermanlands järnväg i Mariefred arbetar med att bygga ut sin järnväg. En stor del av projektet finansieras av EU-pengar. På Gotland har föreningen Gotlandståget i dagarna lagt fram en järnvägsplan och om några år skall vi förhoppningsvis kunna åka tåg fram till sockerbruket i Roma. Vill du stötta Gotlandsföreningen kan du köpa en egen sliper för 250 kronor.

I Vadstena har politikerna nyktrat till. Eller egentligen har man bytt majoritet och alliansen som nu styr i Vadstena ser inte museijärnvägen som ett problem utan som en tillgång för Vadstena. Mer trafik i sommar och fortsatt arbete för att trafikera hela bansträckningen. Även i Stockholm ser politikerna spårbunden trafik som en tillgång. Djurgårdslinjen som började som en museispårväg har nu utvecklats till en kommersiell spårväg med 40 anställda.

Lennakatten i Uppsala fortsätter att leverera. När vägverket byggde ny E4 förbi Uppsala såg man till att få en ny bro och ordnade dessutom spåranslutningarna fram till bron. Man har byggt ett nytt föreningshus och nu bygger Uppsala kommun nytt stationshus vid resecentrum i Uppsala. Om inte föreningen varit så duktig hade förmodligen stationen hamnat öster om E4. Nu kan vi i stället se smalspår och normalspår mötas mitt i Uppsala.

Inte ens motgångar stoppar föreningarna. Under den traditionella nyårsresan fick järnvägsföreningen i Skara ett allvarligt pannproblem. Rask ordnade man fram ersättningslok så att passagerarna tog sig tillbaks till Skara i tid för nyårsfyrverkeriet och inom 2-3 år skall pannan vara reparerad men det kommer att bli dyrt. Kan inte någon tipsa Bert Carlsson att investera i föreningen?

I Jädraås firar museiföreningen 50 år vilket kommer att uppmärksammas stort. Letar du efter en födelsedagspresent till någon som redan har allt kan du genom föreningen i Jädraås prova på att elda och köra ånglok. Men varför betala dyrt för något du kan göra gratis? Alla järnvägsföreningar tar tacksamt emot nya frivilliga. Du får en bra utbildning och kompisar för livet.



Djurgårdslinjen färdig för avgång mot Sergels torg

Sju miljoner besök på något av landets centralmuseer under 2010, en ökning med tre procent sedan 2009. Det är tredje året i rad som besöken ökar på centralmuseerna. Berättar Riksförbundet Sveriges museer i ett pressmeddelande 4 januari 2011.

 – Det är glädjande att museibesöken fortsätter att öka. Allt fler upptäcker den samlade kunskap och kulturskatt som finns på våra museer, säger Mats Persson, generalsekreterare på Riksförbundet Sveriges museer.

I pressmeddelandet beskrivs museivärlden på följande sätt. ”Museerna är indelade i centralmuseer, övriga statliga museer, regionala museer, kommunala museer och övriga museer. Utöver det finns konsthallar och gallerier. Centralmuseer finansieras med statliga medel och regionala museer finansieras med både regionala och statliga medel”.

Arbetslivsmuseer finns!

• 2006 besöktes arbetslivsmuseerna av 13 000 000 besökare.
• Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd är idag Sveriges största museiförening med 402 medlemsmuseer.

Frågan är bara när ni skall börja ta arbetslivsmuseerna på allvar?




Museimässa i Dalarna 2009

Hej
Jag tackar nej till erbjudandet. Intressant förstås, men trots allt lite för smalt för oss.
Med vänlig hälsning
Bo G Andersson
Chef och redaktör DN Debatt


Hur kan 1 402 museer, sju miljoner föremål, 16 200 fordon, 5 300 byggnader och 15 000 personer som engagerar sig i arbetet vara smalt?
Jag tycker det är fett!

Så har den nya museistatistiken kommit, Museer 2009, Kulturen i siffror 2010:6.

Rapporten inleds med följande. ”Det totala antalet museer i Sverige uppgår till mer än 2 000 men en majoritet av dessa ingår inte i den officiella statistiken eftersom de inte uppfyller kriteriet att yrkesutbildad personal ska ha genomfört minst ett årsverke vid museet under året”. Endast 22 arbetslivsmuseer finns med i statistiken. Resten, 1 380 arbetslivsmuseer, ställs utanför den officiella statistiken. Ändå uppbär de en stor del av vårt kulturarv, sju miljoner föremål, 16 200 fordon, 5 300 byggnader och engagerar minst 15 000 personer i ideellt arbete. Så varför inkluderas de inte i statistiken?

Museernas kunskap

Kravet för att man skall finnas med i den officiella statistiken är att yrkesutbildad personal skall ha genomfört ett årsverke. Men vilken utbildning skall man ha? Museer är olika stora. På de mindre museerna i den officiella statistiken kan man vara museichef, ekonom, arbetsledare, intendent, konservator, arkivarie, pedagog och utställningsbyggare i samma person, samt att man städar toaletterna och sköter markvården. Att ha en museal kompetens och yrkesutbildning är viktigt, men det räcker inte på ett arbetslivsmuseum. Där måste man kunna ännu mer, ofta kopplat till museets inriktning.

Vad vore museet Ebbamåla bruk utan kompetens om järngjutning, verkstadsarbete, marknadsföring, turisterfarenhet och god kundkap kring drift av en mindre kraftstation med 90 graders vinkelväxel? Hur skulle museet Remfabriken i Göteborg klara sig utan goda kunskaper i skötsel och underhåll av textilmaskiner? Hur skulle museet Skonaren Linnéa klar sig utan praktiska kunskaper i skeppsbyggnad, splitsning, drevning, marknadsföring och erfarenhet av att ta emot ungdomsgrupper? Vad vore Norrbottens järnvägsmuseum utan goda kunskaper i svetsning, nitning, metallarbete och hur långt kommer deras museiångtåg utan utbildade eldare, lokförare och säkerhetsansvarig. Deras ånglok skall framföras lika säkert som en kommersiell tågoperatör och Linnéa skall segla lika säkert som en finlandsfärja. Det finns mängder med utbildad personal på ett arbetslivsmuseum, men med den skillnaden att de ofta arbetar ideellt.

När Tekniska museet sommaren 2010 skulle visa upp sin Blériot flygande över Gärdet i samband med firandet av Flyget 100 år var det inte museets personal som renoverade museiföremålet till flygvärdigt skick. Detta uppdrag och flygandet av detta unika museiföremål överläts till en flygentusiast som besatt de rätta kunskaperna. Industrisamhällets kulturarv består av komplicerade föremål som består av flera olika material och kräver specialkunskaper. I många fall är ett försiktigt brukande av kulturarvet en nödvändighet för ett bra bevarande och då behövs fler kunskaper än de museala.

Museernas besökare

Enligt Kulturrådets statistik besöktes Sveriges museer 2009 av nästan 18 miljoner besökare. Hur många besökare hade arbetslivsmuseerna samma år, de som inte räknas i statistiken? Arbetets museum genomförde 2006-2007 en dokumentation av Sveriges alla arbetslivsmuseer. Vi passade då också på att fråga om antalet besökare. Under ett år hade arbetslivsmuseerna 13 miljoner besök. Arbetslivsmuseerna är vanligtvis öppna sex månader, från maj till september, och trots denna korta säsong når man fantastiska besökssiffror. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Det talas ofta om att den vanligaste besökaren på ett museum är en kvinna i 45-årsåldern med akademisk bakgrund. På arbetslivsmuseerna ser vi en mix av kulturturister, teknikintresserade och barnfamiljer. Arbetslivsmuseerna blir för varje år som går allt viktigare för besöksnäringen. De små kvarvarande resterna av industrisamhället är numera det enda som skiljer orter åt, dagens bostäder, industribyggnader och affärscentra stöps i samma form. Genom Arbetets museums undersökning 2006-2007 vet vi att det finns 5 300 byggnader och 16 200 fordon bevarade av arbetslivsmuseerna. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Museernas personal

På de museer som finns med i den officiella statistiken gjordes det 4 200 årsverken under 2009. På arbetslivsmuseerna beräknar Arbetets museum att det finns minst 15 000 personer som engagerar sig i bevarandet av sina museer. Man gör inga årsverken utan man engagerar sig efter sina egna förutsättningar och möjligheter. Det mesta av arbetet sker ideellt av människor med kärlek till historia och kulturarv. EU lanserar 2011 som året för volontärt arbete och i dagarna har Kulturministern i media lanserat sin satsning på volontärarbete på centralmuseerna som ett medel för att utveckla museernas verksamhet. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av 15 000 volontärer på arbetslivsmuseerna?

Museernas ekonomi

De museer som ingår i den officiella statistiken finansieras av samhället. ”Två tredjedelar, 68 procent av museernas intäkter var från bidrag”. Museer behöver finansiering, det är inte så många museer som kan leva av sina intäkter men de finns; Ebbamåla bruk i Blekinge, Beredskapsmuseet utanför Helsingborg och Tykarpsgrottan, en kalkgruva utanför Hässleholm drivs som egna företag. De flesta traditionsfartyg och museijärnvägar är helt beroende av trafikintäkter för att kunna finansiera bevarandet, allt som intjänas återinvesteras i verksamheten. Huvudparten av arbetslivsmuseerna är dock delvis beroende av stöd. Här hittar man en bred skala av finansieringssätt, allt från att satsa egna pengar till bidrag från kommun eller EU.

I Vadstena, Östergötland, har fyra vänner samlats kring sitt gemensamma intresse för traktorer. De har byggt upp ett eget museum med 80 traktorer och nu bygger de en ny museihall för att samlingen skall rymmas under tak. Kostnad för samhället = 0 kronor. I Fittja, söder om Stockholm, har Olle byggt upp ett tvätterimuseum. Där berättar han om kvinnors slit och tvätteknikens utveckling. Nu renoverar man tillsammans med det lokala bostadsföretaget den gamla tvätteribostaden som kommer att inkluderas i berättelsen. Kostnad för samhället = 0 kronor. På Jäders bruk utanför Arboga har Jädersbruks vänner övertagit brukets gamla snickarverkstad där man inreder verksamhets- och utställningslokaler för föreningens medlemmar. Kostnad för samhället = Byggnadsvårdsmedel och kommunal insats. På Skebobruks Museum i Roslagen arbetar de ideella krafterna med att bygga ny lokal som skall komplettera museet. I den nya byggnaden får de plats med arkiv, föreningslokal och handikapptoalett. Kostnad för samhället = Projektbidrag från RAÄ.

Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Museernas lokalisering

Ett offentligt finansierat museum är i regel lokaliserat till en tärort. ”Drygt hälften av samtliga museer låg i någon av de tre storstadslänen, Stockholm, Västra Götaland eller Skåne. Var fjärde museum låg i Stockholms län”. Bland arbetslivsmuseerna möter vi en helt annan bild. Museerna är som en karta över hur Sverige industrialiserades. Arbetsplatserna lokaliserades till platser där det fanns strömmande vatten som kunde ge energi till maskinerna eller andra lokala förutsättningar för driften. Många av arbetslivsmuseerna finns på mindre orter eller landsbygd och blir där en viktig del av det lokala kulturarvet, man bevarar bygdens historia. Arbetslivsmuseerna ligger ofta på natursköna platser och blir på flera sätt viktiga delar av besöksnäringen.

Hur kan vi göra Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Jo, genom att synliggöra arbetslivsmuseernas arbete och inkludera dem i den officiella statistiken.

Ett lämpligt år att börja är 2011, EU:s år för volontärt arbete.

För några månader sedan startade nedräkningen. Vem skulle bli det första museet som tilldelades utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum? Det blev Skebobruks Museum.

Här kan du lyssna hur det lät när priset delades ut.
Ladda ner eller lyssna direkt.

De som sjunger är Rolf Hedin och Peter Andrén.
Sedan hör du Hans Hammarfors, Birgitta Jonson och Olle Ringenson.


Olle Ringenson, Hans Hammarfors och Birgitta Jonson

Trots tio år på Arbetets museum i Norrköping och nära samarbete med arbetslivsmuseer över hela Sverige blir jag ständigt lika överraskad när jag kommer ut i verkligheten. Hela tiden möter jag ett stort personligt engagemang, fantastiska samlingar och snygga utställningar men också duktiga företag som gör ett fantastiskt arbete. Så var det dags för nästa överraskning, ITT-Flygt, museum i Emmaboda. Där skulle jag träffa Karl-Gustav Ahlqvist som arbetat med museet i tio år. Okej, jag erkänner direkt att jag inte riktigt gjorde läxan innan besöket.

– Ta till höger vid firman och sedan höger igen så kommer du fram till museet, berättade K-G på mobilen.

Firman tänkte jag och såg framför mig Hedlunds VVS i Bureå, ett liter rörmokeri med tre anställda. Firman visade sig vara en mycket stor fabrik med ca 1200 anställda. Verksamheten började i småländska Lindås, strax utanför Emmaboda, där klensmeden och formgjutaren Per Alfred Stenberg startade ett gjuteri 1901. I Stockholm etablerade ingenjören Hilding Flygt ett försäljningsbolag för pumpar och fläktar 1922. Via en tidningsannons fick de båda företagen kontakt med varandra och bröderna Stenberg började tillverka Flygts pumpar i Lindås.

1947 uppfann ingenjören Sixten Englesson den första dränkbara länspumpen och 1956 den första dränkbara avloppspumpen. Uppfinningarna var grunden för ITT Flygts internationella expansion och företaget finns idag över hela världen. Vid närmare eftertanke såg jag för några dagar sedan i Norrköping en servicebil med ITT Flygt logon på sidan.

År 2001 firade man ett hejdundrande 100-års jubileum och samtidigt passade man på att bygga ett företagsmuseum. Allt sedan dess har K-G varit engagerad i museet. Där berättas om pumpar, men även om motorbrandsprutan Herkules, båtmotorn Karl-Erik och alla de maskiner och verktyg som företaget tillverkat till glasbruken i området. Årets stora satsning är en Designutställning om Sigvard Bernadotte som designat Facits kontorsmaskiner, beredningsskålen Margrethe och Flygts pumpar!

Torsten Nilsson, överraskad
Arbetets museum


Snyggt designade pumpar.



K-G berättar om försäljarknepen. För att visa att motorn till brandsprutan gick vibrationsfritt la man upp ett mynt på huven och myntet ligger fortfarande kvar.

Så har vi för första gången utsett Årets Arbetslivsmuseum. De värdiga vinnarna finns på Skebobruks Museum i Roslagen. Där finns ett genuint museiintresse och ett stort ideellt engagemang. Föreningen består av cirka 250 medlemmar varav drygt 50 deltar aktivt och utan ersättning i byggnadsarbeten, guidning, textilarbeten och genomförande av arrangemang, utställningar, hemvändardag och julbasar.

För att ett museum skall vara framgångsrikt måste man släppa in människor och göra dem delaktiga. Museiföreningen söker sig därför ut ur museet och arbetar för att göra det omgivande samhället delaktigt.  Detta har lett till att museet har en god förankring i bygden och man har de senaste åren genomfört spännande pedagogiska satsningar som imponerar. Inte minst den Skrotskulptur-tävling där alla grundskoleelever i Norrtälje kommun bjöds in att skapa på temat min hembygds historia och det planerade undervisningsmaterialet i ekonomisk historia.

Skebobruks Museum visar exempel på ett gott museihantverk. Föreningens styrelse har en god blandning av män och kvinnor och föreningen arbetar aktivt för att även kvinnors arbete skall synliggöras. En prioriterad fråga i museiföreningens arbete är att museet skall vara tillgängligt för alla och där har man lyckats bra.

I sitt arbete visar man prov på kreativitet och gott kunskapsbevarande. Man använder alla nutidens tekniker för att berätta om brukets historia. Men föreningens medlemmar är också medvetna om att det egna arbetet är en del av Skebobruks historia. ”Till museets uppgifter hör också att följa den historia som skapas idag och i morgon”. Ur filmen  Så var det i Skebo. De gamla husen berättar sin historia.

För att ordna trygg förvaring för arkivmaterial har man under de senaste åren byggt nytt hus med arkiv, modern handikapptoalett, pentry, städskrubb, en dataarbetsplats, värme och anslutning till det kommunala VA-nätet.

”Skebobruks Museum har skapat en kulturell turistattraktion av stort värde för orten och dess omgivning.  För drygt tio år sedan samlades ideella krafter i Skebobruk för ett rädda det förfallna museet och ge det nytt liv” Ur nomineringsbrev. Nu tilldelas Skebobruks Museum som första museum någonsin priset som Årets Arbetslivsmuseum 2010.

Tack för ett bra museiarbete!

Bakom priset står Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, Arbetets museum, Statens Försvarshistoriska museer och Sveriges Järnvägsmuseum. Skall alla idag kända arbetslivsmuseer få priset får vi hålla på i 1 404 år, cool tanke :-)


Bilder från Skebobruks museum

Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste exportnäringar med en lång historia. Redan 1447 omtalas i skrift ett sågverk som låg vid Forsviks strömmar utanför Karlsborg i Västergötland.  Sågarna var vattendrivna fram till 1849 då Sveriges första ångdrivna såg byggdes i Tunadal utanför Sundsvall. Sågverken spelade en viktig roll när Sverige industrialiserades och längst våra kuster byggdes ett stort antal sågverk.

Och hela hamnen som en spegel låg

Och såg vid såg jag såg hvart helst jag såg

Skaldade  Elias Sehlstedt år 1872 och blickade ut över Alnön vid  Sundsvall.

Av de stora anläggningarna finns idag inte så mycket kvar. Ett och annat maskinhus står kvar men de flesta såghusen har försvunnit och produktionsutrustningen har skrotats.  Arbetarnas kaserner har rivits och bebyggelsen har förändrats.  Men några av de mindre anläggningarna har sparats och är idag spännande arbetslivsmuseer. Nors ångsåg i Hälsingland och Drängsmarks ångsåg är två utmärkta exempel. På dessa sågverk genomförde Arbetets museum under förra veckan en kurs i ramsågning. Bengt Spade, Industriminnesbyrån, som ledde kursen har tagit fram ett fantastiskt studiematerial och René Sjöstrand har gjort en häpnadsväckande animering som börjar med ett sågblad och slutar med en komplett ramsåg!

Nors Ångsåg som ligger invid Ljusnan i Hälsingland är en av de bäst bevarade ångsågarna i landet. Den startade 1898-99 och var igång till 1956. Ramsågen och hyveln drevs av en ångmaskin. Som mest sågades över 3000 kubikmeter virke på ett år. Det finns även ett par arbetarbostäder bevarade. Ångsågen är privat och visas efter överenskommelse. Med några veckors hårt arbete skulle sågen kunna starta igen som ett levande museum. Det som fattas är lite pengar, lite kunskap och några som vill göra jobbet.

Sågen i Drängsmark norr om Skellefteå, Västerbotten, byggdes 1895. Sågen drevs av en vattenturbin men 1924 installerades en lokomobil tillverkad av Munktell i Eskilstuna. Under sågens glansperiod på 1940- och 50-talet sågades i treskift. I mitten av 1960-talet upphörde verksamheten. Såväl sågen som maskinhuset är helt intakt, med den ursprungliga tekniska utrustningen bevarad. Sågen är en ramsåg och i såghuset finns dessutom ett kantverk, en hyvel och en slipsten. I maskinhuset finns lokomobilen från 1924 med drivhjul, transmissioner och paternosterverk för sågspånen. Drängsmarkssågen är den enda körbara ångsågen i Sverige.



Vid kursen i Nor genomfördes bland annat ultraljudsmätningar av godstjockleken i pannan



Slipning av sågblad är en viktig del i arbetet på sågen



Lycka är en dag på sågen!

På stadsmuseet i Eskilstuna finns en fantastisk samling av stationära ångmaskiner. Fram till för några år sedan har man vissa helger kunnat se maskinerna i drift. Värme, fukt, varma dofter och ett vackert pysande gjorde ånghallen levande. Sedan kom ett pannhaveri som satte stopp för fortsatt körning. Där kunde historien tagit slut men modiga, härliga Eskilstuna museum har nu tagit beslut om att pannan skall renoveras. Om allt går enligt planerna är pannan åter under tryck 2011. Arbetet med pannrenoveringen kommer att ledas av Kjell Nordeman, ordförande i Sveriges Ångbåtsförening.


På andra sidan ån ligger Munktellmuseet
Där Johan Theofron Munktell en gång startade sin verkstad ligger idag ett museum som berättar om den industriella utvecklingen. Maskiner och motorer bjuder på en tidsresa och en berättelse om teknikutveckling. På hedersplats vid entrén står Sveriges första traktor, en Munktell 30-40 som väger 8,3 ton. Men här finns inte bara hårdvaran. Kring museet finns en stor grupp volvoveteraner och andra intresserade som varje vecka donerar otaliga timmar i museets verksamhet. Man renoverar, visar upp, arkiverar och berättar människornas och maskinernas historia. Men inte bara det man arbetar också med friskvård!

”Här är man delaktig i ett socialt nätverk tillsammans med kollegor och vänner med samma intresse. Att ett sådant engagemang bidrar till fortsatt god hälsa, såväl fysisk som psykisk, är ställt bortom allt tvivel”.

Genom åren har ett stort antal maskiner, motorer och traktorer renoverats i den egna verkstaden. På så sätt har man byggt upp ett stort teknikhistoriskt kunnande.

Mitt mellan Ånghallen och Munktellmuseet finns s/s Gerda
Fartyget byggdes 1865 på Lindholmens Varv i Göteborg. Efter 67 sju års tjänst lades hon upp på land där hon blev liggande. 1978 köptes GERDA av Eskilstuna museer men först 1993 kunde renoveringsarbetet starta som ett s k ALU-projekt. Tillsammans med Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingen satsades 400 000 kr. Pengarna räckte inte ända fram men med hjälp av bidrag från lokala företag kunde man slutligen ro projektet i hamn. GERDA är fortfarande helnitad över och under vattenlinjen efter renoveringen, vilket är ovanligt eftersom man vanligtvis brukar svetsa allt under vattenlinjen. Även kring Gerda finns ett stort ideellt engagemang och en stor kunskap.

Ett teknikhistoriskt centrum
Ideell verksamhet innebär vanligtvis att man fokuserar på den egna verksamheten, det där man tycker är så viktigt och det där man vill hjälpa till att bevara. Engagemanget innebär ofta mycket jobb och mycket jobb innebär att man inte hinner se sig omkring. 

Tänk om vi kunde få Ånghallen, Munktellmuseet och Gerda att samarbete på ett utåtriktat sätt. Här finns så mycket teknikhistoriskt kunnande och yrkesskicklighet som ni skulle kunna förmedla till andra. Kurser i eldning, maskinvård, köra ångmaskin, köra råoljemotor, renovera maskiner, lagerskötsel, svarvning, nitning, maskindokumentation, maskiners löpande drift och underhåll & människors friskvård. Allt detta och mer skulle ni kunna bjuda på!



Samlad kunskap på Munktellmuseet



Snart börjar renoveringsjobbet i ånghallen på Eskilstuna Stadsmuseum



s/s Gerda

Tänk er en dag av gnistrande vårsol och en sluttning i så fylld av vitsippor att det ser ut som att ett snöfall dragit förbi. Följer man sluttningen nedåt kommer man till en kvarnstensgruva. Enligt dem som sköter om gruvan skall man gå sakta nedför sluttningen. Stanna upp, sitta ned på en bänk och njuta av livet. Kanske fundera över något man tycker är värt en fundering.

– Hur många vitsippor det finns i världen?

Eller ännu bättre.

– Hur många kvarnstensgruvor det finns i världen?

Väl framme vid den tanken får man bråttom ned.

Välkomna till Lugnås och Qvarnstensgruvan.
Här har man tillverkat kvarnstenar i 800 år.
Stenar som hackats loss ur berget och på kärror och fartyg transporterats ut i världen.

Idag tillverkar man kulturupplevelser samtidigt som man förvaltar kulturarvet.
Qvarnstensgruvan sköts av en ideell förening vars ändamål är att bevara och utveckla verksamheten vid Minnesfjället samt att ansvara för driften av anläggningen.

För mig är Qvarnstensgruvan en ny upplevelse och plötsligt finns det ännu en plats som gör mig lyckig!

N 58° 37.516', E 13° 43.940'
www.qvarnstensgruvan.se


Ingemar Beiron poserar vid en kvarnsten.