arbetslivsmuseer

Ågs bruk anlades  1828 av Stora Kopparbergs Bergslag. I Åg smältes malmen och göts till tackjärn som sedan fraktades till Korså bruk där det färskades till smidbart järn. När masugnsdriften i Åg lades ner 1927 hoppades man att verksamheten skulle återupptas och det beslutades att ingenting skulle rivas. Idag kan man därför uppleva en nästan komplett bruksanläggning.  Här finns en väl bevarad hytta, rostugn och en fantastisk stor slaggvarp som inte plundrats av vägbyggare.

Utan guide var det o möjligt att komma in i hyttan men masugnen, blåsmaskiner och vattenhjul skall enligt uppgift finnas intakta. Lite grinigare var det att se bruksmiljön, sly, buskar och träd håller på att besegra ännu en bruksmiljö. När hyttan var i drift fanns det inte många träd runt bruket, nu håller bruket på att försvinna i den frodiga växtligheten. Mitt intryck var att bostadshusen tillåtits moderniseras för mycket och en central tomt var ett riktigt skrotupplag.  Men vad skall man begära? Folk vill bo modernt och inte på ett museum, men nog smärtar det när en ikon som Ågs bruk inte behandlas med respekt.

Varför en ikon?

En av de första industrifilmerna i Sverige spelades in i Åg och Korså. Första filmningen var i Åg 1918 och sedan i Korså 1925-1926. Filmen som heter Två 1800-tals bruk beställdes av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I filmen får man följa arbetet och vardagslivet på de två bruken. Filmen är ett fantastiskt historisk dokument som beskriver hela tillverkningsprocessen. Tyvärr har filmens ägare vägrat att släppa filmen fri på grund av risken att den skall piratkopieras och spridas. Därför är det inte ofta man får chansen att se den vilket är synd och skam.

Ett väl bevarat bruksområdet och en film som är inspelad på plats förtjänar ett bättre öde än att gömmas undan till ingen nytta.

 

Aldrig tidigare har det byggts så många vattenhjul till arbetslivsmuseer som under de senaste åren

Och aldrig tidigare har det renoverats så många lokomobiler som nu!

På museerna finns en fantastisk samling duktiga människor som kan berätta en bra historia. Den senaste berättartrenden är att komplettera människors historier med att visa maskiner och tekniska system i drift. Att se en lokomobil som arbetar är inte bara spännande och intressant. Det är också en upplevelse för alla sinnen. Ångpannan avger värme och doftar av trä eller stenkol, drivhjulen gnekar, ångan pyser och hela upplevelsen är en fröjd för ögat. Runt maskinen finns människor som kan berätta om teknik och arbetsförhållanden. Dessutom måste lokomobilen göra ett jobb och ett vanligt arbete var att driva ett sågverk. Så innan lokomobilen är klar att starta måste man också reparera maskinen som skall drivas. Att flera renoveringsprojekt pågår samtidigt är bra. Det öppnar för möjligheter att samarbeta, dela erfarenheter och låna verktyg mellan varandra.

Mörlunda Hembygdsförening i Småland renoverar en Munktellmaskin som driver ett klingsågverk. För några år sedan började tuberna läcka och man var tvungna att ta maskinen ur drift. Efter bidrag från Riksantikvarieämbetet skall nu lokomobilen renoveras. Före jul skall alla tuber vara demonterade. Under vintern genomförs en kurs i lokomobilrenovering och till sommaren skall lokomobilen tas i drift igen. Majny Bildkvist är ansvarig för lokomobilprojektet.

I den gamla fabriksbyggnaden på Jäderholmarna utanför Arboga, Västmanland, har Jäderbruks vänner byggt en maskinverkstad. Fabriksbyggnaden var innan föreningen övertog den i mycket dåligt skick. Med hjälp av EU-pengar, byggnadsvårdsmedel och projektbidrag från Riksantikvarieämbetet har man nu skapat en föreningslokal med verkstad, möteslokal och ett blivande museum. Det första objektet som togs in i verkstaden var en Munktell lokomobil som skall renoveras. Nu arbetar man med att tuba om pannan och inom några år kommer vi säkert att få se en lokomobil på Jäderbruksdagarna.

 

Vi pratar ofta om att ungdomar inte är intresserade av sånt som är gammalt; hur man levde förr, gamla fabriker och att engagera sig i arbetslivsmuseer. Om jag tänker på min egen uppväxt var vi totalt ointresserade av det gamla, förutom som möjliga platser att smyga runt på, och utforska –bilvrak i skogen, ödehus, soptippar och annat spännande. Jag antar att detta idag kallas Urban exploration. Skillnaden mot 70-talet är att idag finns det så mycket mer att undersöka, många arbetsplatser från 70-talet är nedlagda, stadda i förfall och härliga platser att utforska. Kalla krigets anläggningar som förr var försvarshemligheter är idag platser för upptäckarglädje. Min egen väg till att bli industrihistorienörd gick genom dykning. När man väl lärt sig dyktekniken behövde man något mer att göra under vattnet och för mig blev det vrak och marinarkeologi.

Idag har datorn tagit över det mesta i vårt samhälle och computer gaming är ett stort intresse bland ungdomar. En stor svensk spelsuccé som kom för 10 år sedan är spelet Battlefield 1942. Om man tittar lite närmare på spelmiljön hittar man en vindmölla, hammarsmedja och ett klingsågverke som drivs av en råoljemotor. Över teamspeak kan man höra en snabb order.

– Defend the sawmill at all costs!

I de flesta fantasyspel finns vattendrivna kvarnar, vindmöllor och stenbrott. Smedjan som finns i varje spel brukar vara en central punkt I spelvärlden. Jag gissar att de flesta fantasyspelare skulle vilja besöka en smedja och träffa en svärdsmed. Från den digitala världen kan vi gå till platser som finns irl. Vi tillbringar mer och mer tid framför tangentbord och bildskärmar, både arbetstid och fritid. Därför kommer verkligheten och det handfasta greppet om en skiftnyckel att locka fler och fler till arbetslivsmuseernas underbara värld!

Under uppväxten är relationen till den omgivande miljön viktig för förståelsen av samhället. Även om ungdomarna i Ludvika är ointresserade av det industriella kulturarvet och skriver könsord på väggarna så vet de vad byggnaden kallas och vad den användes till = En bra start!

Elcentral i Klenshyttans masugn. Foto: Torsten Nilsson

Arbetets museum i Norrköping är ett centralmuseum.

Ett av våra uppdrag är att bevara industrisamhällets kulturarv.

För att klara av detta behöver man vänner.

Vi har 1425 vänner.

Vi kallar dem arbetslivsmuseer.

Museer som berättar om arbete och yrkesliv, maskiner och tekniska system men även om fackligt engagemang och arbetsförhållanden, boende och fritid, drömmar och förhoppningar.

Lennakatten i Uppsala är ett arbetslivsmuseum.

Aldrig tidigare har vi byggt så mycket järnväg som nu.

Jag tänker naturligtvis på museijärnvägar.

Mariefred har slutfört en omfattande utbyggnad av sin bana.

På Gotland är museijärnvägen mitt i en omfattande utbyggnad av spår och stationshus och snart kommer man att nå målet för utbyggnaden, stationssamhället Roma.

I centrala Köping planeras för en omfattande utbyggnad av museijärnvägen.

I Galtström söder om Sundsvall återskapas järnbrukets järnväg och där har man till och med gått så långt att man planerar att ta hem den gamla bruksångbåten från 1880-talet. Den skall då sjöbogseras från Skellefteå.

Och så har vi Lennakatten

På sommaren bedriver föreningen en omfattande trafik mellan Uppsala och Lenna.

När föreningsmedlemmarna behövde ett vettigt omklädningsrum för de som arbetar på museibanan byggde de ett stort stationshus med duschar och omklädningsrum.

När E4:an drogs utanför Uppsala och en del av järnvägen försvann byggde de en bro över motorvägen.

När ångpannan började läcka bytte de tuberna och nitade det skadade området.

Och nu har de byggt ett stationshus mitt i Uppsala!

Granne med Resecentrum.

Här möts smalspår och normalspår.

Historia och nutid.

Vem som får betalt och vem som arbetar ideellt kan vi inte se eftersom de alla är lika skickliga.

Stort ideellt engagemang, visionära idéer och stor kunskap men också framsynta politiker och tjänstemän som vågat satsa på en ideell förening har lett fram till detta – en levande museijärnväg mitt i Uppsala!

Så mina vänner.

När jag tänker på Uppsala tänker jag inte på Pelle Svanslös, Domkyrkan eller Uppsala universitet.

Vanligtvis tänker jag på Akademiska sjukhuset som hjälpte oss så mycket när vårt första barn föddes.

Men idag tänker jag på en underbart duktig museiförening.

Lennakatten!

Ni är så bra!

Lycka till med ert nya stationshus.

Trodde inte att jag någonsin skulle skriva de orden men nu har Hässleholm förtjänat all industrihistorisk kärlek jag kan uppbåda. Jag vill rikta kärleken till ideella krafter, egna företagare och politiker i Hässleholm.

Filfabriken i Hässleholm = räddad!

Tykarpsgottan = räddad!

Filen var ett av de viktigaste verktygen i det tidiga industrisamhället. På varje mekanisk verkstad fanns en filarbänk där man fick de motsträviga metalldelarna att passa ihop. Därför fanns det i början av 1900-talet en filfabrik i varje större stad i Sverige. Idag finns en filfabrik bevarad - Filfabriken i Hässleholm. Fabriken låg inte i vägen för andra verksamheter och på så sätt blev den kvar efter nedläggningen 1986. Men efter år av misskötsel, skadegörelse och dåligt underhåll diskuterades på allvar att riva fabriken och flytta några utvalda maskiner till det lokalt belägna hembygdsmuseet. En filfabrik kommer aldrig att bli en kioskvältare som skapar massturism men trots denna vetskap valde filfabrikens vänner med gott stöd av kloka politiker att rädda fabriken. Idag är huset i gott skick, filhuggningsmaskinerna i topptrim och en av de stora slipmaskinerna har renoverats.

Missa inte Sveriges sista filfabrik om ni passerar Hässleholm.

Kalk är viktigt för jordbruk och industri och kalk var det som fick bönderna på den nordskånska slätten att krypa ned djupt under den svarta myllan. Brytningen i gruvan upphörde 1888 och under 1900-talet blev kalkgruvan ett uppskattat besöksmål. Allt var frid och fröjd tills räddningstjänsten på 1990-talet satte klorna i verksamheten. Våra besöksmål skall vara säkra för både besökarna och de som arbetar där men ibland går jakten på säkerhet till överdrift. I detta fall höll säkerhetsarbetet på att knäcka familjen som äger gruvan och driver den som besöksmål. Vill ni läsa mer kan ni Googla på Tykarpsgrottan och räddningstjänsten vilket ger cirka 2100 träffar. Men låt oss i stället se framåt. Femte generationen gruvägare har tagit vid och till helgen nyinvigs grottan, fladdermössen har vaknat och gruvan kan visas för intresserade besökare och blir det bråttom ut finns en ny fin nödutgång som kostat familjen cirka 1,5 miljoner kronor.

Missa inte en fantastik kalkgruva om ni passerar Hässleholm.

Nils Karlsson vid en av filhuggningsmaskinerna. Foto: Torsten Nilsson.

Den nya nödutgången vid Tykarpsgrottan är snart klar. Foto: Torsten Nilsson.

För första gången någonsin samlas museer för en Museimässa i Norrköping. Utställarna representerar en stor del av museisverige från Skåne i söder till Ulvön i norr. Museimässan vänder sig till bussresearrangörer, turistnäring, andra museer och intresserad allmänhet. Målet är att lyfta fram museer som besöksmål och hitta bra sätt för besöksnäring och museer att samverka.

Kom och inspireras av utställare, besök föredrag och ta med dig nya idéer hem!

Lär känna delar av museisverige som du inte visste fanns och hitta nya upplevelser för utflykten, bussresan och semestern. Bland utställarna har vi samlat både stort och smått, känt och okänt inom museibranschen.

Kändisar:

• Årets samlare
• Årets museum
• Årets utställning
• Årets arbetslivsmuseum
• Sveriges Fängelsemuseum
• Sveriges Hembygdsförbund
• Svenska Skoindustrimuseet
• Östergötlands museum
• Sörmlandsmuseum

På gång att bli kändisar:

Ulvö Lilla Salteri.Syrad mat förekommer i flera civilisationers historia. Egyptier, Romare, Japaner, Isländare och norrlänningar har alla tagit del av de fördelar som den syrade maten kan erbjuda.

Brio lekoseum. Finns det något barn som aldrig lekt med en leksak tillverkad av Brios fabrik i Osby?

Qvarnstensgruvan Minnesfjället Förr fanns det en kvarn i varje by. Men varifrån fick man kvarnstenarna? Ring 010 – 10 10 433 och slå in kod 019 så får du veta mer.

Museispårvägen Malmköping

–  Mamma, vart åker alla spårvagnar när de blir gamla?

–  De åker till Malmköping. Där finns ett pensionärshem för spårvagnar. Ideellt drivet med billiga vårdplatser och god omvårdnad. Ibland får gamlingarna till och med komma ut på soliga promenader!

2-3 mars 2012  Arbetets museum i Norrköping

Laxholmskällaren på Arbetets museum i Norrköping

GPS N 58° 35.351’ E 16° 10.810’

Öppettider

• Fredag 2 mars kl 11–17
• Lördag 3 mars kl 11–16

Fri entré

Museimässan arrangeras av Arbetets museum och Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd i samarbete med Upplev Norrköping och arbetslivsmuseer över hela Sverige.

Museiåret 2011 går mot sitt slut. Kanske finns det lite tid att fundera kring året som varit men framför allt tid för att tänka framåt.

Inom den ideella museisektorn har vi under året sett många positiva signaler. Det fortsätter att växa så det knakar i databasen över arbetslivsmuseer - idag 1423 museer! Se mer på www.arbetslivsmuseer.se ArbetSam har aldrig varit så stort som nu - 422 medlemsmuseer! Även om man på arbetslivsmuseerna är medvetna om problem och utmaningar finns en stor optimism bland de aktiva. RAÄ:s bidrag till arbetslivsmuseer har ökat till 6 miljoner. Statens Maritima Museer har ökat bidraget till fartygsbevarade från 500 000 kronor till en miljon. Genom olika EU-projekt, framför allt Leader investeras i det industriella kulturarvet. Hur mycket vet vi inte riktigt men det är åtskilliga miljoner.

2012 kommer att bli ett spännande år. De politiska och ekonomiska besluten inför Kulturarvslyftet tas i dagarna. Museibranschen skall få förstärkning med 4 400 personer. Trenden på de offentligt finansierade museerna har de senaste åren varit negativ. Antalet årsverken har minskat från 4815 årsverken (1998) till 4199 årsverken (2009) Men nu storsatsar regeringen på museisektorn. Kulturarvet skall digitaliseras. Under en treårsperiod skall 4 400 tjänster skapas på eller kring landets museer. En fördubbling av museisektorn! Men för att komma ifråga som anställd är det inte museal kompetens som krävs i första hand utan en längre sjukskrivning, ett arbetshandikapp och en ganska sunkig lön. Vad innebär Kulturarvslyftet för museiyrket?  Dessutom kan man undra var alla nya museiarbetare skall rymmas? Arbetslivsmuseerna kommer med all sannolikhet att bli viktiga för Kulturarvslyftet, där finns massor med jobb som behöver göras och där finns tomma arbetsplatser.

Min önskelista för 2012 som jag lämnat till museitomten

Jag önskar att:

1. konferensen om ångpannor 3-4 februari blir lyckad
2. Myndigheten för kulturanalys fattar att arbetslivsmuseerna har besökare och bestämmer sig för att göra oss till en del av statistiken så att vi inte missar 13 miljoner museibesökare!
3. Museimässan blir en succé. Titta gärna på www.museimassan.se
4. Årets Arbetslivsmuseum 2012 blir lika bra som de två föregående pristagarna

God jul & Gott nytt år!

PS. Hörde följande av en kompis som inte arbetar på museum.

Vad får man om man korsar en kamphund och en museitjänsteman?

Svaret är = En mördarsnigel!

Ett Kulturarvslyft. Den gamla hamnkranen i Norrköping har under hösten renoverats. Tack Norrköping!

Javisst kan man det!

Den 5 september sammanträder juryn som skall utse Årets Arbetslivsmuseum och vid fyratiden vet vi vem som skall äras med respekt, 25 000 kronor och en emaljskylt! Här ser ni alla nominerade museer.

Borgquistska hattmuseet, TRELLEBORG, Skåne

Bruzaholms Bruksmuseum, BRUZAHOLM, Småland

www.bruzabruk.se

Eds MC- och motormuseum, ED, Dalsland

home.swipnet.se/mc-dalsland/index.htm

EskilstunaMagasinet, ESKILSTUNA, Södermanland

www.eskilstunamagasinet.se

Föreningen L. Laurin, LYSEKIL, Bohuslän

www.llaurin.se

Gislaveds Industrimuseum, GISLAVED, Småland

www.industrimuseum-gislaved.se

Jädraås-Tallås järnväg - JTJ, JÄDRAÅS, Gästrikland

www.jtj.org

Lesjöfors Museum, Lesjöfors, Värmland

www.lesjoforsmuseum.com

Litografiska Museet, HUDDINGE, Stockholm

www.grudesmuseum.se

Norrbyskärs museum, NORRBYSKÄR, Västerbotten

www.norrbyskar.se

Nostalgimuseum, Domarbo, Uppland

www.nostalgimuseum.se

Råås kvarn, TRANÅS, Östergötland

www.raaskvarn.se

s/s Gerda, ESKILSTUNA, Södermanland

www.gerda.nu

s/s Trafik, HJO, Västergötland

www.sstrafik.se

Skolsegelfartyget Ellen, STOCKHOLM, Stockholm

www.syellen.org

Solnaskutan, SOLNA, Stockholm

www.constantia.se

Statarmuseet i Skåne, BARA, Skåne

www.statarmuseet.com

Stiftelsen Gamla Bankgården i Vrigstad, VRIGSTAD, Småland

www.bankgarden.se

Störlinge Lantbruks & Motormuseum, STÖRLINGE, Öland

www.motormuseet.se/

Teknikland, OPTAND, Jämtland

www.teknikland.se

Töllstorps Industrimuseum, GNOSJÖ, Småland

www.gnosjohembygdsforening.se

Upsala-Lenna Jernväg, Lennakatten - ULJ, UPPSALA, Uppland

www.lennakatten.se

Ängelholms flygmuseum, ÄNGELHOLM, Skåne

www.engelholmsflygmuseum.se 

Alla finns på plats i Almedalen. Järnvägsfolket i form av Museibanornas Riksorganisation och Järnvägshistoriska Riksförbundet finns på en pir vid sockersilon. I vattnet bredvid ligger Stockholmsbriggen som representerar sjöfarten. Fartyget är visserligen bara några år gammalt men hon byggdes efter gamla ritningar och sättet att segla en brigg har inte ändrats särskilt mycket under de 100 senaste åren. På andra sidan hamnbassängen finns bilismen i form av Motorhistoriska Riksförbundet. Alla dessa organisationer arbetar med att levandegöra kommunikationshistoria. För att klara jobbet måste man inte bara vara bra på museifrågor och teknikhistoria. Minst lika viktigt är att bevaka beslut som tas i Europa, beslut som sedan tolkas av svenska myndigheter.

Ett exempel

Järnvägsbolagen skall ha fri konkurrens över gränserna i Europa. Svenska bolag skall kunna köra i andra länder och andra järnvägsbolag skall kunna trafikera svenska spår. Därför måste man bland annat skapa ett europeiskt register över alla järnvägsfordon. Den myndighet som registrerar svenska järnvägsfordon är Transportstyrelsen. Vagnen som syns på bild nedan skall därför in i registret till en kostnad av 130 kr/år.

För att motverka sådana stolligheter måste vi samarbeta!


Åke Paulsson, Björn Permebom och Anders Svensson utanför järnvägsvagnen i Almedalen.

På seminariet Kulturpolitikens utmaningar pratade forskare och politiker om den nya tekniken. Med detta menar de den digitala tekniken. Museernas samlingar skall digitaliseras och genom den digitala tekniken skall fantastiska kulturskatter göras tillgängliga. Nina Wormbs, fil. Dr i teknikhistoria betonade dataspelandet som en viktig kulturyttring och nämnde spel som World of Worcraft och hon har alldeles rätt. Genom dataspelsvärlden kommer spelarna i kontakt med många gamla tekniker. I varje fantasyspel finns till exempel en smedja som drivs med ett vattenhjul. Där tillverkas svärd med olika egenskaper som sedan används för att klara banan och slutbossen. Tack vare dataspelsvärlden börjar spelaren fundera på hur smedjor och vattenhjul fungerar i verkligheten. Den nya tekniken gör att man blir intresserad av den gamla tekniken och den gamla tekniken måste arbetslivsmuseerna behärska för att kunna förmedla kulturarvet. Därför är det extra kul att i september bjuda in till tre workshops om Lager och smörjolja. Vår monter i Almedalen, en järnvägsvagn, vore inte lätt att flytta om inta hjulen var lagrade. För oss i arbetslivsmuseerna är den gamla tekniken en större utmaning än den nya!

Hjullager på godsfinkan i Almedalen. Foto: Torsten Nilsson. 

Vad händer när museer inte klarar sitt uppdrag längre. Att de som arbetat med museet blir besvikna det är förståeligt men vad händer med museets samlingar, försvinner de också? Ett av de senaste museerna som gått under är Dalälvarnas flottningsmuseum i Gysinge. Museet drevs som en stiftelse med Nordiska museet, Länsmuseet Gävleborg och Sandvikens kommun som stiftelsebildare. Huvudparten av denna mycket unika samling av föremål från flottningen i Dalälvarna ägdes av Nordiska museet. Där fanns bland annat den mycket väl bevarade ångvarpbåten Laxen som på något mystiskt sätt lyckats undvika att bli K-märk av Statens Maritima Museer. Ett flertal inte lika kompletta ångvarpbåtar är redan K-märkta. Stiftelsebildarna lyckades inte komma överens om hur museet skulle drivas vidare och därför togs beslutet att lägga ned museet. Nordiska museet behövde då hitta en annan förvaltare av sin museisamling som man aktivt byggt upp men sedan inte lagt många kronor på att förvalta.

Räddarna i nöden blev Siljansfors skogsmuseum väster om Mora. Skogsbruksmuseet erbjöd sig att ta över samlingarna, alla flottningsbåtar och ångvarpbåten Laxen. Flytten till Siljan kommer att ske denna sommar. Laxen kommer att finns vid kaj i Mora och hela samlingen och utställningen från Gysinge kommer att visas i den museibyggnad som man nu håller på att uppföra. För museibygget har man samlat in omkring två miljoner kronor och från Gysinge fick man inte bara en hel museisamling utan även 200 000 kronor som fanns i stiftelsen!

Detta är inte första gången Siljansfors tar hand om döende museer. När Skogsmuseet Silvanum, Gävle, i början av 2000-talet inte längre klarade av de höga hyreskostnaderna var det Siljansfors skogsmuseum som tog hand om samlingarna och städade upp. En av Hasse Alfredssons drömmar med Skansen var att bygga upp ett ångdrivet sågverk. Man köpte därför in ett sågverk med cirkelsåg och en Munktell lokomobil. Anläggningen lades i förråd i väntan på att bygget skulle starta. Sedan kom en ny ledning och nya prioriterade projekt. Tankarna på en ångdriven ångsåg lades på hyllan. Återigen blev det Siljansfors skogsmuseum som tog hand om samlingarna och städade upp.

Museer kommer och går men stora delar av samlingarna består. Detta kan bara ske när det finns människor som vågar se möjligheter och inte räds att ge sig på det som vid en första anblick kan te sig omöjligt.

Tack Siljansfors skogsmuseum!


Här kommer det nya museet att stå


Skansens gamla lokomobil


s/s Laxen som idag står på slipen i Gysinge skall snart flyttas till Siljan.

Snödroppar, Tussilago och glada nyheter om spännande projekt från museiföreningarna.

För mig lockar våren med ett vindskyddat hörn, en bok och en Sudoku. För de ideella krafterna på museijärnvägarna innebär våren att man kavlar upp skjortan och tar itu med all det där man inte hann med förra året. Banarbete, renoveringar, utbildningar, marknadsföring och förberedelser för årets trafik.

Det är inte bara i Norrland det byggs ny järnväg. Östra Södermanlands järnväg i Mariefred arbetar med att bygga ut sin järnväg. En stor del av projektet finansieras av EU-pengar. På Gotland har föreningen Gotlandståget i dagarna lagt fram en järnvägsplan och om några år skall vi förhoppningsvis kunna åka tåg fram till sockerbruket i Roma. Vill du stötta Gotlandsföreningen kan du köpa en egen sliper för 250 kronor.

I Vadstena har politikerna nyktrat till. Eller egentligen har man bytt majoritet och alliansen som nu styr i Vadstena ser inte museijärnvägen som ett problem utan som en tillgång för Vadstena. Mer trafik i sommar och fortsatt arbete för att trafikera hela bansträckningen. Även i Stockholm ser politikerna spårbunden trafik som en tillgång. Djurgårdslinjen som började som en museispårväg har nu utvecklats till en kommersiell spårväg med 40 anställda.

Lennakatten i Uppsala fortsätter att leverera. När vägverket byggde ny E4 förbi Uppsala såg man till att få en ny bro och ordnade dessutom spåranslutningarna fram till bron. Man har byggt ett nytt föreningshus och nu bygger Uppsala kommun nytt stationshus vid resecentrum i Uppsala. Om inte föreningen varit så duktig hade förmodligen stationen hamnat öster om E4. Nu kan vi i stället se smalspår och normalspår mötas mitt i Uppsala.

Inte ens motgångar stoppar föreningarna. Under den traditionella nyårsresan fick järnvägsföreningen i Skara ett allvarligt pannproblem. Rask ordnade man fram ersättningslok så att passagerarna tog sig tillbaks till Skara i tid för nyårsfyrverkeriet och inom 2-3 år skall pannan vara reparerad men det kommer att bli dyrt. Kan inte någon tipsa Bert Carlsson att investera i föreningen?

I Jädraås firar museiföreningen 50 år vilket kommer att uppmärksammas stort. Letar du efter en födelsedagspresent till någon som redan har allt kan du genom föreningen i Jädraås prova på att elda och köra ånglok. Men varför betala dyrt för något du kan göra gratis? Alla järnvägsföreningar tar tacksamt emot nya frivilliga. Du får en bra utbildning och kompisar för livet.



Djurgårdslinjen färdig för avgång mot Sergels torg

Sju miljoner besök på något av landets centralmuseer under 2010, en ökning med tre procent sedan 2009. Det är tredje året i rad som besöken ökar på centralmuseerna. Berättar Riksförbundet Sveriges museer i ett pressmeddelande 4 januari 2011.

 – Det är glädjande att museibesöken fortsätter att öka. Allt fler upptäcker den samlade kunskap och kulturskatt som finns på våra museer, säger Mats Persson, generalsekreterare på Riksförbundet Sveriges museer.

I pressmeddelandet beskrivs museivärlden på följande sätt. ”Museerna är indelade i centralmuseer, övriga statliga museer, regionala museer, kommunala museer och övriga museer. Utöver det finns konsthallar och gallerier. Centralmuseer finansieras med statliga medel och regionala museer finansieras med både regionala och statliga medel”.

Arbetslivsmuseer finns!

• 2006 besöktes arbetslivsmuseerna av 13 000 000 besökare.
• Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd är idag Sveriges största museiförening med 402 medlemsmuseer.

Frågan är bara när ni skall börja ta arbetslivsmuseerna på allvar?




Museimässa i Dalarna 2009

Hej
Jag tackar nej till erbjudandet. Intressant förstås, men trots allt lite för smalt för oss.
Med vänlig hälsning
Bo G Andersson
Chef och redaktör DN Debatt


Hur kan 1 402 museer, sju miljoner föremål, 16 200 fordon, 5 300 byggnader och 15 000 personer som engagerar sig i arbetet vara smalt?
Jag tycker det är fett!