arbetslivsmuseer

I hamnen i Hjo ligger ångaren trafik, en av landets bäst bevarade ångbåtar, en pärla och ett museiföremål.

Fartyget byggdes på Bergsunds Mekaniska Verkstad och 1 november 1892 gjorde "Isbrytaren och passagerare-ångaren Trafik" sin första resa från Hjo till Hästholmen. Sedan dess har fartyget varit Hjo och Vättern trogen. Under alla dessa år har det bara skett en incident, en grundstötning 1903. Men 1972 höll det på att gå riktigt illa. Då togs beslut att ångaren skulle huggas upp. I och med detta beslut startades i tysthet en räddningsaktion. En grupp med Hjo- och Skövdebor (Sällskapet s/s Trafiks Vänner) köpte fartyget för 5 000 kr och bogserade det till varvet i Sjötorp. Inför ett folkhav kom Trafik tillbaks till Hjo sommaren 1977, efter ett renoveringsarbete som omfattade 30 000 arbetstimmar. Fartyget drivs och underhålls av ideellt arbetande sjöbjörnar och trafikintäkterna bekostar underhåll och nyinvesteringar.

Nästa kris kom för något år sedan då Sjöfartsverkets nya trafikområden definierade Vättern som öppet hav. För att fortsätta ta passagerare måste museiföremålet som under sin livstid bara haft en smärre grundstötning förses med ett vattentätt skott och läckstabilitetsberäknas. Under vintern har man därför arbetat för att rusta fartyget för dagens säkerhetsbestämmelser och nu är det vattentäta skottet på plats. Man har klarat nästa kris och när isen har gått från Vättern är man redo att göra sin första tur med passagerare. 

Bra jobbat och stort tack till alla ni som engagerar er i bevarandet av s/s Trafik

Se film
Föreningens hemsida www.trafik.just.nu

Om man läser Tågsommar 2010 hittar man omkring 75 anläggningar för tåghistoria i Sverige; museijärnvägar, museer och museispårvägar. I ett Europeiskt perspektiv är vi duktiga på att bevara järnvägshistoria. FEDECRAIL som organiserar museijärnvägarna i Europa har 49 svenska medlemmar och man uppskattar att det finns 546 järnvägar i de 25 medlemsländerna.

Av alla järnvägsmuseer och museijärnvägar i Sverige är det i princip bara två som har anställd personal, Sveriges järnvägsmuseum Gävle och Sveriges järnvägsmuseum Ängelholm. Skall vi vara riktigt strikta så är ju dessa två ett museum :-)

Allt annat arbete sker ideellt!

Utan alla dessa fantastiska bevarare av järnvägshistoria skulle inte mycket finnas kvar.

Vart skulle vi då bege oss för att få åka ångtåg, motorvagn eller spårvagn?

En frisk vind av nytänkande och entreprenörskap sveper över museerna i Sverige. Det är de små aktiva arbetslivsmuseer som berättar om industrisamhället och 1900-talets historia som står för detta nytänkande. Med hjälp av kunnig personal och levande maskiner berättas historien om industrisamhället och 1900-talet. Det skapas arbetslivsmuseer som aldrig förr och i dag finns drygt 1 400 museer förtecknade i Arbetets museums databas över arbetslivsmuseer. Du hittar den på www.arbetslivsmuseer.se

Arbetslivsmuseerna liknar inte andra museer. Här finns ytterst få montrar men många maskiner och föremål som visas i drift. Arbetslivsmuseerna erbjuder en upplevelse för alla sinnen. Hur många har egentligen hört en ramsåg äta sig in i stocken, känt värmen och fukten när en ångmaskin startar med ett väsande ljud eller känt iskylan tränga sig upp i överarmarna när man sköljer tvätten i en isvak? Sådana upplevelser finns på arbetslivsmuseerna. Det finns även en stor trygghet och trovärdighet i arbetslivsmuseernas förmedling eftersom den sker på den plats historien utspelat sig och förmedlas av människor som varit med och kan berätta.

Mycket, ja kanske huvuddelen, av arbetet på arbetslivsmuseerna sker ideellt. Denna blogg är en hyllning till alla de som donerar så mycket tid och gör ett så fantastiskt arbete. Här skall jag berätta om arbetslivsmuseernas underbara värld!