arbetslivsmuseer

Ågs bruk anlades  1828 av Stora Kopparbergs Bergslag. I Åg smältes malmen och göts till tackjärn som sedan fraktades till Korså bruk där det färskades till smidbart järn. När masugnsdriften i Åg lades ner 1927 hoppades man att verksamheten skulle återupptas och det beslutades att ingenting skulle rivas. Idag kan man därför uppleva en nästan komplett bruksanläggning.  Här finns en väl bevarad hytta, rostugn och en fantastisk stor slaggvarp som inte plundrats av vägbyggare.

Utan guide var det o möjligt att komma in i hyttan men masugnen, blåsmaskiner och vattenhjul skall enligt uppgift finnas intakta. Lite grinigare var det att se bruksmiljön, sly, buskar och träd håller på att besegra ännu en bruksmiljö. När hyttan var i drift fanns det inte många träd runt bruket, nu håller bruket på att försvinna i den frodiga växtligheten. Mitt intryck var att bostadshusen tillåtits moderniseras för mycket och en central tomt var ett riktigt skrotupplag.  Men vad skall man begära? Folk vill bo modernt och inte på ett museum, men nog smärtar det när en ikon som Ågs bruk inte behandlas med respekt.

Varför en ikon?

En av de första industrifilmerna i Sverige spelades in i Åg och Korså. Första filmningen var i Åg 1918 och sedan i Korså 1925-1926. Filmen som heter Två 1800-tals bruk beställdes av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I filmen får man följa arbetet och vardagslivet på de två bruken. Filmen är ett fantastiskt historisk dokument som beskriver hela tillverkningsprocessen. Tyvärr har filmens ägare vägrat att släppa filmen fri på grund av risken att den skall piratkopieras och spridas. Därför är det inte ofta man får chansen att se den vilket är synd och skam.

Ett väl bevarat bruksområdet och en film som är inspelad på plats förtjänar ett bättre öde än att gömmas undan till ingen nytta.

 

Aldrig tidigare har det byggts så många vattenhjul till arbetslivsmuseer som under de senaste åren

Och aldrig tidigare har det renoverats så många lokomobiler som nu!

På museerna finns en fantastisk samling duktiga människor som kan berätta en bra historia. Den senaste berättartrenden är att komplettera människors historier med att visa maskiner och tekniska system i drift. Att se en lokomobil som arbetar är inte bara spännande och intressant. Det är också en upplevelse för alla sinnen. Ångpannan avger värme och doftar av trä eller stenkol, drivhjulen gnekar, ångan pyser och hela upplevelsen är en fröjd för ögat. Runt maskinen finns människor som kan berätta om teknik och arbetsförhållanden. Dessutom måste lokomobilen göra ett jobb och ett vanligt arbete var att driva ett sågverk. Så innan lokomobilen är klar att starta måste man också reparera maskinen som skall drivas. Att flera renoveringsprojekt pågår samtidigt är bra. Det öppnar för möjligheter att samarbeta, dela erfarenheter och låna verktyg mellan varandra.

Mörlunda Hembygdsförening i Småland renoverar en Munktellmaskin som driver ett klingsågverk. För några år sedan började tuberna läcka och man var tvungna att ta maskinen ur drift. Efter bidrag från Riksantikvarieämbetet skall nu lokomobilen renoveras. Före jul skall alla tuber vara demonterade. Under vintern genomförs en kurs i lokomobilrenovering och till sommaren skall lokomobilen tas i drift igen. Majny Bildkvist är ansvarig för lokomobilprojektet.

I den gamla fabriksbyggnaden på Jäderholmarna utanför Arboga, Västmanland, har Jäderbruks vänner byggt en maskinverkstad. Fabriksbyggnaden var innan föreningen övertog den i mycket dåligt skick. Med hjälp av EU-pengar, byggnadsvårdsmedel och projektbidrag från Riksantikvarieämbetet har man nu skapat en föreningslokal med verkstad, möteslokal och ett blivande museum. Det första objektet som togs in i verkstaden var en Munktell lokomobil som skall renoveras. Nu arbetar man med att tuba om pannan och inom några år kommer vi säkert att få se en lokomobil på Jäderbruksdagarna.